Contionary:hålden

Skundavisk

Etymology

From Middle Skundavisk haulden, halden, from Old Skundavisk haldan, from Halmisk ᚻᚨᛚᛞᚨᚾ (haldan), from Proto-Germanic *haldaną.

Pronunciation

• IPA: /hoɫdɘn/

Verb

hålden (class 7 strong, third-person singular simple present hældet, past tense held, past participle gehålden, past subjunctive helde, auxiliary haven)

1. to hold, to carry

   Ik kann hit neet hålden.

   I can't hold it.

Inflection

infinitive		hålden
present participle		håldend
past participle		gehålden
auxiliary		haven
	indicative		subjunctive
present	ik hålde	wi hålden	ik hålde	wi hålden
	ðou hældst	ji håldet	ðou hældst	ji håldet
	hi, si, hit hældet	si, Si hålden	hi, si, hit hålde	si, Si hålden
preterit	ik held	wi helden	ik helde	wi helden
	ðou heldst	ji heldet	ðou heldest	ji heldet
	hi, si, hit held	si, Si helden	hi, si, hit helde	si, Si helden
imperative	håld	håldet (ji)

Derived terms

• forhålden